I februari 2018 var jag på en heldagskurs med leg.vet Maria Terese Engell, Rider in Balance. Hon presenterade sin studie som hon gjort vid Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, SLU i Uppsala. Studien finansierades av Ulla Håkanssons stiftelse.
Det var slående under hennes föreläsning hur lika vi tänker när det kommer till balans och kroppar, med den skillnaden att jag fokuserat på hästen. En av hennes första frågor till oss på kursen var, kan oliksidighet bli liksidighet? Svaret är ja i de allra flesta fall. Det är också målet och vägen till en mer hälsosamt belastad kropp och en bättre prestation.
Så fort en ryttare sitter på hästen så handlar det om två dynamiska kroppar som skall hitta en gemensam balans och en optimal rörelsemekanik.
Jag måste erkänna att denna dagen blev jag förvånad. Jag blev förvånad över hur stor betydelse ryttarens position och hållning har för hästens balans. Dock är jag också övertygad om att ju stabilare hästen är i sin egen balans, desto tåligare blir den för en obalanserad ryttare. Att målet som ryttare är att bli så liksidig och balanserad man kan är jag övertygad om.
Vissa kan tänka att, nej nu vill jag inte rida för att jag kan förstöra min häst... Tänk istället att nu äntligen har jag hittat en motivation som fungerar för att jag skall ta hand om mig själv och min kropp. Drivkraften att bli en bättre ryttare har tom fått mig in i en grundkurs i balett för vuxna... Ibland känner jag ett starkt behov av att förklara för läraren och de som står och tittar in varför jag är där... Alltså att jag inte siktar på att bli "the Black Swan" utan på att bättre kunna hjälpa min häst in i balans från ryggen ; )
Man kan rehabilitera hästar från ryggen som ryttare. Själv har jag fokuserat på att lära ut hur man kan arbeta med dem från marken utan utrustning för att sedan successivt lägga på ytterligare utmaningar såsom sadel och ryttare. Att arbeta med att skapa en sund och stark hållning och rörelse i grundgångarterna är att gå tillbaka till remontutbildningen.
Att stärka hästen innan man lägger på en ökad belastning är för mig A & O.
Principerna är dock desamma när det sitter en ryttare på, så fort hästen är redo för det.
Senare på våren 2018 besökte jag kollega Karin Leibbrandt i Amsterdam på hennes utbildning för rehabtränare. Hon har arbetat med detta i 15 år och har i dagsläget examinerat många rehabtränare från den treåriga utbildningen. Jag hade ramlat över hennes arbete och kände äntligen igen mig i hur jag ser på rehab. Det visade sig att vi tänkte väldigt lika om väldigt mycket! Inte minst delade vi en fascination för fascians betydelse för kraftöverföringen genom kroppen samt för den posturala balansen. Vi har båda en förkärlek för fysik och härleder mycket av våra teorier och hittar många svar i den vetenskapen. Eftersom hästens centrala tyngdpunkt ändras genom utbildningen ändras också den optimala sisten genom hästens utbildning. Jämför remontutbildningen i den klassiska dressyren.
Jag red några lektioner för Karin Leibbrandt på de välskolade hästarna där och det var som att rida en Rolls Royce! Min kropp och centrala tyngdpunkt påverkade hästen så tydligt och jag blev som en joystick som kunde styra hästen i princip med min andning. Ja det låter lite flummigt men detta stora djuret är såå känsligt, det är väl därför vi älskar att vara med dem! Hur mina spänningar påverkade hästen blev plötsligt väldigt tydligt. Cool upplevelse!
Jag har även varit på flera clinics och haft tillfälle att diskutera ridning med t.ex. leg. vet Gerd Heuschmann och den unika ryttaren Manolo Mendez - Training for Wellness vilka även de gjort mig helt övertygad om vikten av ryttarens sits och balans för hästens möjlighet att hitta sin självbärighet och balans när det sitter någon på den. Alla dessa skickliga tränare har mycket gemensamt med balanserade, lugna och självbäriga hästar utan spänningar som resultat av deras träning. Det är inte en tillfällighet att två av dem också är veterinärer och att den tredje samarbetar tätt med veterinärer (bl.a. så arbetade Manolo tätt med Dr Kerry Ridgeway i några år före Kerrys bortgång).
Dessa tränare med djup förankring i hästens anatomi och biomekanik tillsammans med mina egna teorier och erfarenheter från många hästar som jag har följt med balanserande markträning, ger en gemensam beprövad erfarenhet som väger tungt. Jag nöjer mig inte med en prehab eller rehab som inte är väl beprövad med visat önskat resultat.
Asymmetrier som jag arbetar med från marken ses även hos unghästar som inte är inridna än, samt hos körhästar, så allt är inte ryttarens fel som tur är! Men när vi rider på hästarna så påverkar våra snedheter dem mycket mer än vi kanske tror.
Det är också av största betydelse att vi inte stör hästens egna försök att balansera upp sin stora kropp genom att tex. inte låta den använda sin hals. För att inte göra detta behövs mer kunskap om hur hästen faktiskt gör för att balansera sig. Det pratar jag mycket om både med mina djurägare och på kurser och föreläsningar.
Det vi som ryttare behöver lära oss är hur vi kan hjälpa hästen till en rakriktad neutral ryggrad så att de kan slappna av i sin balans och stabilisera och stärka sig där. Sitter vi på dem så måste vi följaktligen arbeta med vår egen balans, med fördel genom mycket träning utan häst. Detta har vi nytta av på alla områden i livet!
Passa på att ta hand om dig själv!
Comments